NFTU bedrev tidigare en omfattande intervjuverksamhet, den kommer fortsättningsvis att drivas av Fotoklubben. Vi planerar att lägga ut korta avsnitt från alla intervjuerna här på vår Hemsida.
Intervjuerna finns inspelade på CD-skivor av tidigare verksamma inom film – TV – teater – radio mm.
Kopior för dokumentation och forskning mm finns hos:
– KB, Audiovisuella medier
– Svenska Filminstitutet /Biblioteket
– Sveriges Television
– SvenskaTeaterförbundet/Höstsol
De sponsrar också verksamheten.
Se hela listan av intervjuer: Intervjulista NFTU / Fotoklubben
Ett kort sammandrag från Lasse Pettersons intervju av Stig Hallgren:
Filmfotograf Stig Hallgren kan blicka tillbaka på ett händelserikt yrkesliv som sträcker sig över ett halvsekel. I rullorna finner man Hallgrens äldsta titlar åren runt krigsslutet och de yngsta, t ex ’Svenska Hjärtan Säsong 4’, mot slutet av 1900-talet.
Född i Stockholm 1925 och uppvuxen i Katarina Församling började Stig tidigt intressera sig för film, bland annat hade han en liten filmprojektor hemma på pojkrummet. ’Det var slumpen som gjorde att jag hamnade inom filmen’, minns Hallgren. ’Mitt första jobb var på en järnhandel, men det tyckte jag inte var så roligt. Jag fick se en annons att Kinocentralen ville ha en springpojke, så jag sökte det och när jag kom upp i hallen där så var det en massa konstiga människor som gapade och skrek högt och ljudligt, så jag vände och gick hem. Min moster hade varit biografkassörska i trettio-fyrtio år, hon sade: filmen har framtiden för sig: gå och sök! Så jag gick tillbaka samma dag och träffade Hallbjörn som var labbchef där’.
De sex åren på ’Kino’ blev fruktbara för Hallgren. För 500 kronor, en smärre förmögenhet på den tiden, köpte han en 35mm filmkamera av märket DeBrie och började experimentera med den på egen hand. Den var stor som en skokartong och tog 30-meters-rullar. Hallgren prövade sig fram: ’jag fick filmstumpar av fotograferna på Kinocentralen och brände av dem ute på stan. De gamla hederliga fotograferna lärde mig hur man tog prover och bestämde bländare utifrån dessa’.
En dag hörde Stiernlöf, som var disponent på Kinocentralen, av sig: ’Stig, jag skulle behöva en kamera i morgon i Gävle, får jag låna din?’ Nej inte utan mig, svarade Stig. ’Åk upp till Gävle då, Gunder Hägg och Arne Andersson skall springa där’. Hallgren minns än idag tydligt sitt första jobb som filmfotograf: ’jag hade fickorna fulla med 30-meters-rullar. Det var alltid lika spännande att stå och kika när filmen sedan kom fram ur framkallningen, så det inte bara var svartsladd, men det gick bra’.
’Skådetennis’ 1945 var en kortfilm om 11 minuter. ’Skådespelare som Mauritz Falk, Sture Lagervall och andra träffades varje sommar i saltsjöbaden och spelade tennis mot varandra för att se vem som var bäst. Sandin på Talfilm ringde och frågade om jag ville filma dem. Skådespelarna kom och gick som de ville, så det blev ingen riktig kontinuitet i filmen, men de var hemskt trevliga och vi hade ganska skojigt.’
Olle Nordemar och Lennart Bernadotte hade träffats då båda arbetade på Europafilm. I april 1947 startade de tillsammans Artfilm och anställde Hallgren. Stig minns det som vore det i går: ’Olle Nordemar var väldigt hetlevrad som företagare, så gjorde man fel så fick man höra det flera gånger. Det var bokstavligen som en stor familj, för Olle Nordemars fru var kassörska där också’.
’För att vara ett filmbolag som var ute och gjorde kortfilmer, så var det litet lustigt att se hur vi kom cyklande på våra trehjulingar med kameror och ljudkillar. Det var inga pampiga filminspelningar. Handlade det om längre sträckor så fick det bli bil, men kortare sträckor tog vi cykeln. Vi gjorde snygga åkningar med cykel också. När man sedan såg Nordisk Tonefilm komma med flera lastbilar och massor av lådor så kände man sig väldigt liten.’
Mot mitten av 1950-talet blev Olle Hellbom anställd på Artfilm. Hellbom och Stig kom väldigt bra överens och samarbetade under de följande åren på en rad minnesvärda filmprojekt.
Förutom dem som är nyfikna på svensk filmhistoria finns det en annan kategori som med jämna mellanrum söker upp och vill prata med Hallgren, nämligen polarforsknings-historiker. Hallgrens kanske mest hårresande upplevelse under sin långa karriär inträffade under den internationella Antarktisexpeditionen 1949-52. Men det är en historia vi får ta en annan gång.
Lasse Pettersson